.jpg)
I'm a paragraph. Click here to add your own text and edit me. It's easy.
I'm a paragraph. Click here to add your own text and edit me. It's easy.
Berättelser om föremål för Sveriges museum om Förintelsen.
Fångjackan betydde överlevnad. Att Kiwa Zyto var arbetsför och därmed användbar. I Aushwitz var Kiwa för ung för att utföra ett arbete, han var 12 år och han förstod att i det läger han bodde i skulle ingen överleva. Så utan att veta var en transport skulle gå ställer han sig i kön…. ”jag visste inte vart den skulle gå men det var bättre än att vara kvar där”. Transporten tog honom till arbetslägret Dashau och han tilldelas en jacka. ”De har inte krävt tillbaka den jackan, jag har fått behålla jackan.”
Tobias Rawet berättar om ett morsdagsbrev han köpte när han befann sig i gettot i Lodz 1944. Tobias är överlevare av två koncentrationsläger. Han var åtta år och kunde varken läsa eller skriva. Så han köpte ett redan förskrivet brev med en dikt som han själv inte förstod vid tidpunkten. Under Tobias tid i koncentrationslägren bevarades brevet i en ihopsnickrad trälåda av hans pappa. Lådan gömdes under trägolvet i köket och kom att hämtas många år senare.
Som fyraåring fick Marianne Hede nya grannar på Bondegatan 44. De var Lilli och Walter Brünn som 1939 kom till Sverige.
De flydde kriget. Marianne berättar om relationen till grannarna, dokumenten och tiden
Dokumentärerna är del av en serie filmer som gjorts för Sveriges museum om Förintelsen.